... "ja, men jag känner mig glad."
Allt oftare hör jag någon säga just det till mig och varje gång får jag svara - "att just så är det"! Jag säger inte det för att det är enklare, för att slippa de jobbiga frågorna. Nu säger jag det för att jag menar det. Helt ärligt. Och det är en stor skillnad, som spelar en ännu större roll. 

Det har varit en bra men ganska tuff vecka. Jag har fått nya arbetsuppgifter, som jag tror kommer att passa mig mycket bättre. Jag har nämligen arbetat i många år med liknande saker. Så det här känns tryggt, på ett helt annat sätt.
Men det är ändå många nya saker att ta in. Arbetsdagarna har också blivit längre igen, sen jag nu har lämnat min sjukskrivning bakom mig som ett avslutat kapitel, fyllt med lärdomar och erfarenheter. Jag trodde inte det skulle ta så mycket på krafterna, att arbeta lite längre dagar - men det gör det. Men jag tar en dag i taget. Känner efter och prioriterar därefter. Mina egna dagar, mina fredagar för återhämtning känns nu viktigare än någonsin.
Om veckorna gick fort förr, så var det ingenting med hur det känns nu. Måndag fredag. Måndag fredag... Näe _ måndag- torsdag!! Swisch!!

Bloggen får inte så mycket utrymme nu för tiden. Den finns där i bakgrunden varje dag, men fylls inte med ord och tankar lika ofta. Jag skriver ibland på tåget, men så var det ju den där lilla detaljen att föra över texten till internet. Just den lilla... brukar tyvärr falla i glömska.
Men jag behöver ju inte vara så ambitiös längre. Åtminstone inte när det gäller att prestera, leverera - varje dag för att jag har "bestämt" det.
Det får bli någon gång ibland, helt enkelt.
Tiden ska räcka till så mycket annat än mig själv nu...

Innan jag avslutar, måste jag bara få lägga ett ord om den debatt som florerat i veckan ang "Stockholmsmössan"... eller vad den nu kallades. En helt vanlig yllemössa med ett lite för stor pälsboll på toppen.

  
(bilden lånad från Spirit of st Louis hemsida)

Vi som bär den, kallas numera "hjärtlösa" människor, som utsätter stackars djur för onödigt lidande.
Till de omtänksamma hycklare som uttalat detta, vill jag också meddela att jag vilar mitt söta nylle på en dunkudde och värmer mig med ett duntäcke. Min dunjacka har en äkta pälskrage (att den sen är typ 8 år gammal och knappt hänger ihop längre behöver jag ju inte nämna här....). Jag äter både skinka och kyckling - och tycker att det är jättegott.

Jo - nog är jag hjärtlös alltid. Fast ni som känner mig, vet ju - att skulle jag HA ett hjärta, så vore det både stort och varmt....

Må bäst tills vi hörs nästa gång!<3

Kram!

 

Cin

27 februari 2011 00:09

Mina släktingar har haft rävfarm så länge jag kan minnas. Jag är uppväxt med att känna doften, se skinnen och se marknaden för de djuren som växer upp i dessa trånga utrymmen (1x1m)enbart för deras pälsars skull.
Se hur deras tassar blir deformerade och hur de lever i sin egna avföring. Hur de föder sina valpar i dessa burar och oftast äter upp hälften av kullen eller bara dödar dem och lämnar dem liggandes halvätna i burarna.

När det kommer till dunet, så är det hemskt när de plockar dem levande... men det finns alternativ, där tillvaratagning av dunet sker (ankan/gåsen dödas och resten tas tillvara även det).
Grisar och kycklingar har fått det bättre än de trånga utrymmen de fick leva i för ett par år sedan (yep, grisfarm och hönsfarmar är jag också uppväxt med - inte de bättre) så även om vi äter av dem, så får de leva sina liv lite bättre om än inte bra.

Människan har alltid dödat djur, och kommer alltid göra det. För mat och för kläder.
Ju fler användnings områden det finns för rävpäls, desto fler rävar behövs... och farmarna kommer återigen få ökat av kvantitet ist för kvalitet.

Men det är ju fint och kul att ha en luva med en äkta rävtofs. Går ju ca 3-5 mössor på en räv.
Tycker det är synd att producenterna funnit ett kryphål som gör att folk återigen börjar köpa päls, en marknad som var på väg att dö ut.

http://lovelybitch.blogg.se

Anna-Karin

4 mars 2011 19:56

Hej Cin;
Tack för din kommentar ang djurens hemska behandling. Jag håller helt med dig.
Kommentaren på min blogg, handlade främst om det hyckleri som jag tycker förekommer i den här debatten. Jag anser att de som kriterar alla människor som på något sätt använder produkter, där djur kommer till skada - mer eller mindre, inte är helt rättvisa i sina uttalanden.
Jag har valt att inte gå "all in", dvs enbart använda syntetmaterial i såväl skor, väskor samt kläder. Inte heller utesluter jag kött ur min kost. Jag skulle däremot aldrig själv kunna skada något husdjur.
Djur som föds upp för någon form av produktion, lever självklart under hemska förhållanden, det kan jag inte bestrida.

Någon vecka efter jag hade skrivit mitt inlägg, hittade jag följande artikel i Svenska Dagbladet. Och lyckligtvis är jag inte ensam om att tycka att ett visst hyckleri förekommer.

Kram A-K
http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/ge-hycklarna-pa-palsen_5969765.svd

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla ...

För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...