... "ja, men jag känner mig glad."
Allt oftare hör jag någon säga just det till mig och varje gång får jag svara - "att just så är det"! Jag säger inte det för att det är enklare, för att slippa de jobbiga frågorna. Nu säger jag det för att jag menar det. Helt ärligt. Och det är en stor skillnad, som spelar en ännu större roll. 

Det har varit en bra men ganska tuff vecka. Jag har fått nya arbetsuppgifter, som jag tror kommer att passa mig mycket bättre. Jag har nämligen arbetat i många år med liknande saker. Så det här känns tryggt, på ett helt annat sätt.
Men det är ändå många nya saker att ta in. Arbetsdagarna har också blivit längre igen, sen jag nu har lämnat min sjukskrivning bakom mig som ett avslutat kapitel, fyllt med lärdomar och erfarenheter. Jag trodde inte det skulle ta så mycket på krafterna, att arbeta lite längre dagar - men det gör det. Men jag tar en dag i taget. Känner efter och prioriterar därefter. Mina egna dagar, mina fredagar för återhämtning känns nu viktigare än någonsin.
Om veckorna gick fort förr, så var det ingenting med hur det känns nu. Måndag fredag. Måndag fredag... Näe _ måndag- torsdag!! Swisch!!

Bloggen får inte så mycket utrymme nu för tiden. Den finns där i bakgrunden varje dag, men fylls inte med ord och tankar lika ofta. Jag skriver ibland på tåget, men så var det ju den där lilla detaljen att föra över texten till internet. Just den lilla... brukar tyvärr falla i glömska.
Men jag behöver ju inte vara så ambitiös längre. Åtminstone inte när det gäller att prestera, leverera - varje dag för att jag har "bestämt" det.
Det får bli någon gång ibland, helt enkelt.
Tiden ska räcka till så mycket annat än mig själv nu...

Innan jag avslutar, måste jag bara få lägga ett ord om den debatt som florerat i veckan ang "Stockholmsmössan"... eller vad den nu kallades. En helt vanlig yllemössa med ett lite för stor pälsboll på toppen.

  
(bilden lånad från Spirit of st Louis hemsida)

Vi som bär den, kallas numera "hjärtlösa" människor, som utsätter stackars djur för onödigt lidande.
Till de omtänksamma hycklare som uttalat detta, vill jag också meddela att jag vilar mitt söta nylle på en dunkudde och värmer mig med ett duntäcke. Min dunjacka har en äkta pälskrage (att den sen är typ 8 år gammal och knappt hänger ihop längre behöver jag ju inte nämna här....). Jag äter både skinka och kyckling - och tycker att det är jättegott.

Jo - nog är jag hjärtlös alltid. Fast ni som känner mig, vet ju - att skulle jag HA ett hjärta, så vore det både stort och varmt....

Må bäst tills vi hörs nästa gång!<3

Kram!