För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla tillbaka med sin ärlighet. Åtminstone inte berätta allt.

Så med ett visst inre motstånd, packades alla hundratals väskor (det känns så i alla fall) och GPS:en ställdes in mot berget i Dalarna.

Lunchstoppet i Falun gjorde mig inte mer motiverad. Fler än vi hade planerat detta som ett bra ställe att fylla på energireserven för sina barn. Mac Donalds måste vara det närmaste "helvetet på jorden" man kan komma. Åtminstone där och då.

Just den här dagen var kön till de två fungerande toaletterna längre än den brukar vara. Köerna i de fyra öppna kassorna var också längre än de brukar vara.

Mac Donalds i Falun är också mindre till ytan - än de brukar vara.

Ni förstår själva.

Så det blev till att plocka fram lite artig fräckhet och helt enkelt ställa sig två decimeter bakom ett bord där det möjligen kunde vara så så att de snart var färdiga. Ni som har haft någon med en bricka i handen, väntandes lite för nära det bord där du sitter - vet att man gör bäst att äta klart i rask takt. För befinner man sig för en stund i helvetet, så kan man slå sig i backen på att det bakom den halvstressade personen dyker upp ett litet barn som är ännu mer stressat. Och hungrigt....

Väl framme i backen möttes vi av kritvit snö, klarblå himmel och strålande varm sol. Jag erkänner att det gick rätt fort att både glömma lunchen på Mac Donalds som den något vacklande motivationen för att spänna på sig ett par slalompjäxor och ställa sig i liften. Det var då jag bestämde mig. Den här veckan skulle få avsluta vintern. Sen - får det vara vår. På riktigt.

Att åka iväg, utan någon annan tid att passa än den när liften öppnar och skidskolan startar, är rätt skönt. 

Att få sätta på sig träningskläder (utan att träna!) efter en dag inkapslad i skiddress och slalompjäxor - är ännu skönare.

Den friska luften gav oss rosiga kinder, den härliga solen brände små fräknar på våra näsor och de långa dagarna i backen, gav våra ben rejäl träning. Precis så mycket att man blir bara så där lagom trött. 

På vägen hem var vi alla rörande överens att det var en riktigt bra vecka. Och som den bästa av avslutningar, fick vi hemlagad ärtsoppa och nygräddade pannkakor hos mormor och morfar på vägen hem. Ni minns va? Det "lilla i livet" är det som är allra bäst...   Det gladde mig att se att så mycket snö hade försvunnit under dagarna vi varit iväg. Nu finns ju förutsättningen för att jag (och alla andra längtande människor) ska får vår på riktigt!

Idag köpte jag mina första penséer! Nu jag har jag bestämt mig. Nu är vintern slut...

...vi väntar på dig!  

Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap.

Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bli påhoppad av säljare som ska visa att just deras produkter är de bästa på marknaden. Och precis lika är det i nästa monter och nästa.....

Men den här mässan var annorlunda. Här kunde man flanera runt bland såväl blommor, inredning och kläder. Inte en enda gång kände jag mig trängd eller stressad. Trots det stora antalet besökare, så kändes det varken trångt eller stressigt.


Tre timmar bara flög iväg och fulla av längtan och inspiration åkte vi hem med våra påsar, tidningar och intryck.  Som sagt - nu väntar vi bara på våren.

På radion talade man om 10 cm snö idag! Det känns väl så där... men redan nästa vecka stiger temperaturen igen och återigen får vi vända våra ansikten på solen - och bara njuta. Tänk vad lite som behövs...

Sedan mitt förra inlägg har det hänt mycket - inte bara runtom i världen, utan även i min eller vår lilla värld. I min familj. Det har därför varit svårt att hitta tid och ro till att reflektera över livet som ter sig just nu. Vad jag egentligen menar, är att jag inte haft tid att förmedla det med Er - som jag gör just nu. För reflekterar det gör jag - varje dag.

Lycklig, något förvånad, nyfiken och otroligt ödmjukt, kan jag konstatera att det goda livet håller i sig. Det jag brukar kalla för "flow". Ett flyt som går allt snabbare (vilket jag inte alltid känner mig bekväm med) men ett flyt som trots det - känns både bra och under kontroll.
Jag är förvånad hur det senaste halvåret har påverkat mig, förändrat mig. Ja förresten - inte bara mig, utan andra människor i min närhet. Vänner, arbetskamrater, familj. På något sätt känns  det mer närvarande, mer "OK" - med det mesta. Om ni förstår vad jag menar.

Det är en skön känsla. Det är "Flow" i min värld.

Jag använder mina lediga dagar att ta hand om mig själv - och familjen. Orken jag nu har fått igen, gör att jag också kan göra annat än bara såsa runt eller sova. (Vilket väl är nog så viktigt. Det har jag också lärt mig)

På jobbet har jag också "flow". Jag känner en bra balans. Jag lär mig nya saker varje dag (som jag dessutom förstår!) samtidigt som jag emellanåt kan bidra med nya infallsvinklar. Som dessutom tas emot på ett positivt sätt.

På skrivbordet, precis under min bildskärmen har jag satt min hemläxa från coachen Maria på förtagshälsovården. Jag fick själv bestämma vad läxan skulle bestå av. På den gula notisen står det "Få arbetsdagen att funka bra."

De allra flesta dagar gör det. Fungerar bra. Och med alla som "håller koll" på mig känner jag mig fortsatt trygg. Tack för att ni gör det   

Nu har det det börja snöa ute. Brr - det känns skönt att sitta i soffan med en varm filt på benen.

Mina underbara tjejer kommer snart hem, vilken sekund som helst. Sen inleder vi vårt fredagsmys. Idag består det dessutom av ett besök till gulliga frisören Linda, som ska klippa båda två. Lite lyx för två små tjejer - och deras mamma.

Ha det bäst, tills vi ses nästa gång! Kram.

Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det?
Idag var en sån dag.

För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det var alltså helt tyst. Inte ens flygplanen passerade idag. Så varför inte ligga kvar i sängen hela dagen? Något som faktiskt är möjligt på min lediga dag.

Men jag kände att en lång frukost i lugn och ro i sällskap av tidningen och TV4's "Nyhetsmorgon", skulle ge mig minst lika mycket energi. Och genom att komma upp i tid, får man också mycket mer tid till att göra annat. Ingenting  - till exempel. Fast i vaket tillstånd.

En tidig morgon gjorde också att jag kunde gå ut och njuta av det härliga vädret, medan dagen ännu var morgon. Jag kan låta hälsa att "knarret" i snön, sakta håller på att bytas ut mot "knastret av grus på asfalt"... Våren är på gång.

Det finns mer man kan göra på sin lediga dag. Passa på att klippa sig t ex.
Idag var det lite speciellt.
Det är så otroligt mycket som har hänt i mitt liv - i mig, den senaste tiden. Jag ser saker på nya sätt, jag känner saker på ett annat, i bland helt nytt sätt.
Att byta frisör - var t ex en sån sak som jag kände kunde vara på sin plats efter många år hos samma. OK - att jag erkänner - jag tycler också att det började bli lite väl dyrt på mitt "gamla" ställe. Framför allt när jag prioriterat mig själv och min tid. Något som naturligtvis påverkar den ekonomiska sitationen.
Nu har jag hittat ett nytt ställe, en ny frisör som gjorde mig minst lika nöjd. Hon såg mig med nya ögon. Hon också - och det var just det jag behövde.
Jag blev supernöjd!

Väl hemma igen, blev det lunch och sen - Mindfulness.
Meditation i soffan. Fokus på absolut INGENTING. Förutom andning och närvaro.
Inga rörelser, inga tankar. Så nära "Ingeting" man kan komma. Ni som inte har testat det - gör det. De säger att "mindfullness" gör att du tänker bättre, blir lugnare, ser saker med nya ögon. Hmmm, det ligger nåt i det...

Lite lagom avslappnad överraskades jag av ett telefonsamtal från min underbara vän Julie. Hon finns i mitt hjärta, in mina tankar varje dag. Och har så gjort i mer än 30 år. Hon bor oändligt långt borta i avstånd, på andra sidan jordklotet faktiskt. Men ändå och alltid finns hon nära, nära.

När hon frågade hur min "Anna-day" var, så svarade jag; "Perfect! Och nu blev den ännu bättre". Hon hade också en ledig dag. En dag som hon fick börja på ett lika bra sätt.

Nu njuter jag av lite eget fredagsmys, i mitt eget sällskap. Jo det är klart, familjens "fredagsmys" ville jag förstås inte vara utan. Snacks och Let's Dance.
Det gör att det känns nästan som vanligt.

I morgon kommer de hem igen. Tills dess fortsätter jag att njuta av en dag som blev så mycket bättre.

Må bäst till vi hörs nästa gång.
Jag hoppas att era dagar också blir så bra som bara ni vill och önskar.

Kram!