Direktlänk till inlägg 1 april 2011

Jag blir så jävla förbannad....

Av Anna-Karin - 1 april 2011 10:59

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla måste dra sitt strå till stacken, för att minska på stress och öka på glädje.


Min familj är nu en familj som mår bra. Barnen har fått en glad och lugnare mamma. Vi arbetar nästan ingenting hemma på kvällarna. Det har blivit möjligt tack vara förändringar som vi gjort tillsammans.

Sen i höstas har barnen fått gå hem från skolan själva. Och det har fungerat jättebra. Vi bor ju bara en kort promenad där ifrån.

De har fått en kortare dag i skolan. De har vuxit som människor och fått lära sig att ta ett större ansvar. En naturlig del i deras utveckling och uppfostran.

Det har också lett till att jag och min man, har kunnat avsluta jobbet - på jobbet. Och därmed minska ned timmarna med datorn hemma. Vi har sluppit att jaga minuter, springa till tåg. Vi har sparat flera timmar i veckan, på att inte behöva åka omvägen till skolan varje dag. Även om den är kort, så blir det trots det ett moment extra. Nu har vi istället kunna åka direkt hem och möta upp barnen någon timme efter de har kommit hem.En win-win situation, som jag skulle kalla det.

Nu har någon berövat oss den friheten. Någon har bytt lugn mot stress. Barnens stolthet är utbytt mot rädsla och skräck.


I veckan fick alla föräldrar i vår kommun ett brev från skolan. Brevet var skrivet av polisen. Vid ett flertal tillfällen den senaste veckan, har någon sjuk jävel angripit barn på väg hem från skolan. Följt efter, jagat och t om försökt bära med sig barn. Detta har skett på barnens skolväg. På vägen som går precis utanför vårt hus. I vårt lugna område, där barn faktiskt haft möjligheten att röra sig fritt, utvecklas som människor. Visat att de kan och fått vara stolta för det. Precis där har de berövats allt detta.


På vägen utanför vårt hus, där det i vanliga fall går många skolbarn på morgon och eftermiddagar, är det nu helt tomt. Borta är de små människorna i färgglada jackor, släpandes på ryggsäckar som nästan är lika stora som de själv. Några med spring i benen, andra som tar det betydligt mer lugnt.

Livet, rörelsen är borta. Det känns helt dött.

Det har istället bytts ut mot bilar, bilar med föräldrar som skjutsar sina barn till skolan. Livrädda för att något ska hända deras allt i livet.


När jag läste brevet från skolan, tårades mina ögon. Jag fick en klump i magen och sen kom ilskan. Ilskan som nästan gör att jag skulle begå ett brott själv om jag såg den här personen. Samtidigt är jag medveten om att personen är sjuk och behöver vård. Men jag kan faktiskt inte tycka synd om honom. Aldrig någonsin.


Det har satt djupa spår hos barnen. Och jag känner varmt för de barn som tyvärr hann bli offer för denna idiot.


Det känns för jävligt...


 
 
Ingen bild

Ulle

1 april 2011 12:03

Kan inte mer än hålla med dig - För personens egen skull hoppas jag att det är POlisen som får tag på honom/dom för är det en förälder vet man aldrig vad som händer. Bra skrivet AK.
Kram på dig

 
Cin

Cin

15 april 2011 22:03

VAD????
Det är ju helt sjukt! Lider med er och blir så fruktansvärt förbannad på att det finns människor som håller på så här... Man vill ju bara ta lagen i egna händer!
Kram

http://lovelybitch.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna-Karin - 29 april 2011 10:31


I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

Av Anna-Karin - 27 mars 2011 18:56


För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

Av Anna-Karin - 18 mars 2011 13:31

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Av Anna-Karin - 4 mars 2011 20:41


Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...

Av Anna-Karin - 25 februari 2011 13:51

Visste ni att det finns något som heter "Bloggtorka"? Jag som själv läser en del bloggar (nuförtiden) har noterat att just det uttrycket dyker upp ibland. Det inträffar "när man inte har något att skriva om".  Det finns alltid något att skriva om!!...

Presentation


Jag hamnade i en situation där orken en dag tog slut. Att skriva blev ett sätt för mig att läka.

Nu mår jag bättre och fortsätter min blogg om livet, om nya tankar och funderingar. Eller bara vad som hänt en helt vanlig dag...

Välkommen!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
        1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2011
>>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards