... och jag är inte bjuden på någon av dem??!!!

En gång, för många många år sen, var jag snubblande nära att att få sola mig i glansen av Nobelpristagare. Eller åtminstone vistas i samma byggnad - samtidigt.
Men där slutade tyvärr mina chanser att få gå på Nobelfesten. Mitt umgänge byttes ut från akademiker, till de som inte hade spenderat lika många år i skolan.
Det är inget jag direkt sörjer, men visst kan jag sakna mina vänner.

Den andra festen jag tänker på, är förstås Idolfinalen. I en musikintresserad familj, är förstås Idol ett givet och högst obligatoriskt inslag i underhållningsutbudet. Vi följer den från den första audition - till den nervpressande slutfinalen. I år har den musikaliska nivån på deltagarna varit hög. Jag njuter och gläds verkligen med dessa ungdomar och unga vuxna, som får möjligheten att leva sin dröm. 

Förra året, hade jag förmånen att vara där, på plats. Vi satt längst upp, längst bak i Globen. Framför oss hade vi fyra hysteriska tjejer som skrek till den milda grad att en av dem tuppade av. Det tog bort en hel del av njutningen. Men vi var där. Bara det. Jag hade gärna upplevt finalen på plats i år igen - men nu blir det inte så. I år har mina sympatier fallit på Jay. En hårdrockare från Skåne. Under den tuffa ytan, finns en mjuk och skör nallebjörn. Han har en begåvning, större än de flesta och jag hoppas att han får det stöd han behöver, för att kunna förvalta den, för att kunna leva sin dröm.

Alldeles nyss, medverkade han och hans motståndare i TV4's nyhetsmorgon. Jag vill minnas att vinnaren brukar dyka upp, med trötta lyckliga ögon - dagen efter finalen. I år satt båda finalisterna på plats, dagen innan istället. Kanske en bättre lösning?
Jag blev lite orolig för min favorit. Han verkade lite låg. Å andra sidan, kanske det inte är så konstigt. För på bordet låg Aftonbladet uppvikt - "Jay och Minnah är ett par"... Samma tidning, samma artikel trycktes upp under näsan på dem i sminket innan sändning. Det är väl inte det man önskar, när man står inför sitt livs dröm? Jag hoppas att de båda, kan bortse från kvällspressens skriverier. Sanning eller inte. Jag hoppas att de båda gör sitt livs framträdande, att de kan njuta av varje sekund. Och att min favorit vinner förstås!!
Jag och mina barn har tjejkväll i morgon och jag tror det kommer att bli riktigt mysigt. God mat, snacks, "alla kuddar och täcken". Inte riktigt som bänkarna i Globen förstås. Det blir lite annorlunda, kanske t om lite bättre?....

Idag är det vilodag från jobbet. Den har börjat i "slow mode" -som jag tror att de flesta av mina lediga dagar kommer att göra. Sakta, tyst, med nybryggt kaffe på bordet. När man drar ett djupt andetag, sprider kaffedoften ett alldeles speciellt lugn. Jag vet att det inte är speciellt nyttigt med kaffe - men doften - är underbar. Långt ifrån den hemska odör som ofta spreds sig över den stad jag är uppvuxen i. Den stad som är mest känd för sitt kaffe och för den stora julbocken som någon alltid lyckas tända eld på, strax före jul! Jo - man kan nog kalla det en tradition...

Det känns både konstigt och härligt att ha fått nå insikter, där det lilla och enkla spelar så stor roll. Att det betyder mer än allt. Jag önskar att alla som läser - funderar över hur ni lever ert liv. Vad som är viktigt. Kanske är det också så, att det "lilla i livet"  - familjen, vänner, ett lugnt liv, att njuta av en kopp kaffe, att känna doften av mossa i skogen, att bara vara - är det som egentligen är det stora i livet?!