Så där ja,  nu är min jul på plats också! I år fanns där inga långa att-göra listor. Julklappar köptes lite sporadiskt. Inte heller hade jag full koll på vad jag hade köpt, eller ens var jag hade gömt paketen i väntan på att de skulle slås in.
Jag erkänner - det kändes ovant. Lite stressande, men så här dagen före julafton, kan jag konstatera - att det blir jul ändå.

Förra veckan började jag att arbeta 50%. Många har sagt till mig och undrat - "är inte det lite väl tidigt?". Jag är villig att hålla med. Jag har varit såååå trött. Ibland skrämmer tankarna mig - tänk om det ska vara så här nu? Att jag inte orkar mer? Men lika snabbt som de kommer, slår jag bort dem igen. "Det är klart att det blir bättre! Det tar bara lite tid..."

Bara att tänka så - ser jag som ett stort tecken på framsteg. Jag är också mycket tacksam att omges av så många härliga människor - både privat och på jobbet - som ger sin tid till mig, till samtal och stöd. Ni behövs - TACK!!

Det är bara en dryg vecka kvar av det här året. Ett år som har kommit att ändra mitt liv drastiskt. Kanske också fått en del andra att tänka till?....

Jag har fått förmånen (ja, jag vill nog kalla det förmån) att kraschlanda och slå mig rätt rejält. Det var den enda metod som skulle fungera. Som skulle få mig att förstå.

Jag tror att det i själva verket är en process som är mycket längre. Man dunsar inte bara ned en dag - eller springer in i väggen "bara så där". Kroppen - har förberett det här länge, länge. Den ville inte innerst inne. Den gav så många signaler, så många försök att ändra beteendet. Till slut, får den förstås - ta till det tunga batteriet. Det blir svårt att klara av vardagen... En del springer också in i den berömda väggen. När inte ens orken finns att röra sig. När man måste krypa för att förflytta sig.... Så långt kom aldrig jag - men jag slog mig rätt rejält ändå.

Jag tror också att min egen "inre resa" började långt tidigare än den här hösten - än det här året. Jag kan inte säga något exakt datum - men det var länge sen. Det var då jag började fundera rejält över livet, över varför jag känner och agerar på ett visst sätt. Och t om olika - med olika människor jag möte. Varför är det så? Varför mår jag så bra ibland - och ibland känner jag knappt igen mig själv?

Vem är jag egentligen? Och vad vill jag?

Nu reser jag - varje dag. Vardagens stress och måsten, saktar ned farten, men jag gör vad jag kan för att fånga mina egna stunder. Stunder när jag har tid att se mig omkring och upptäcka nya platser. Stunder när jag ser hur vackert det är runt omkring mig - när jag ser de små, små detaljerna. I nästa sekund kan jag börja fundera över nya mål på resan. Eller kanske nästa dag...

Jag reser - och jag tycker om det. Alla dagar är inte lika ljuvliga - men det finns för mycket att upptäcka och uppleva - för att jag ska hoppa av det här tåget.

Nu kommer jag att ta några dagars paus från bloggen. Jag stannar några dagar här - i lugnet och julfirandet med familjen - och bara är i det. Inget annat.

Jag önskar dig som läser, jag önskar alla fina vänner jag har och min underbara familj - jag önskar mig själv - en lugn och skön jul. Tid till avkoppling och reflektion. Tid att bara vara.

Många varma kramar.