Ute snöar det igen. Vi får en vit jul, precis som vi önskar varje år när vi gör vad vi kan för att skapa julstämning.
Igår när jag kom hem, ägnade jag 45 minuter att skotta. Och då orkade jag bara halva uppfarten. Nu när jag tittar ut, är det lika mycket igen.

När jag nyss passerade termometern i köket, visade den 0 grader. Det är då den har en perfekt konsistens för att göra gigantiska snögubbar eller snölyktor.

Just idag har jag ingen lust med något av det. Inte skotta, inget annat heller.

Idag har jag min återhämtningsdag. Det är då jag ska ladda batterierna för att orka arbeta. Jag tycker det låter helt idiotiskt, men det är så det är. I alla fall just nu.
Jag har gått upp till 50% arbetstid. Jag vet inte om jag kommer att orka, men jag vill i alla fall göra ett försök.  Att vistas på kontoret lika länge som det tar att resa mellan bostaden och kontoret, känns lite meningslöst. Det är inte själva pendlandet jag behöver träna på. Eller så ingår det i hela paketet? Jag vet inte.
Jag orkar inte fundera så mycket just nu. Det är en dag i taget som gäller för mig. Varken mer eller mindre.

Om en vecka är det julafton. Jag vet att julen innebär en del planering. Alla andra år har just den planeringen varit färdig för länge sen. Alla julklappar varit inköpta och gömda i väntan på att slås in kvällen innan julafton. (egentligen har vi ju lämnat dem till tomten flera veckor innan jul) Vår tomte brukar ha så fullt upp, att han släpper den stora tomtesäcken utanför dörren....) Det blir nog så i år också. Till barnens stora besvikelse. Möjligtvis tror åtminstone ett av dem fortfarande på tomten. I går funderade dem varför någon hade strukit över några av klapparna på önskelistan (liksom, "bockat av den"). Inom loppet av några sekunder lyckades jag få ihop en någorlunda trovärdig historia som förklarade hur tomten varit förbi och tittat på önskelistorna...

Den här julen, finns knappt någon planering alls. Jo förresten, den finns en lapp som jag har lagt i köket. Den heter "önskemål till julbordet"...

Jag erkänner att jag nog fortfarande kämpar med att inte bry mig. Att kunna släppa kontrollen. Det går lite lättare men jag är långt ifrån i mål.

Nåväl, det lär bli jul i vilket fall som helst. Kanske blir den lika bra ändå, utan att jag har koll på allt. Om drygt en vecka vet vi.

Och visst är det väl bra med lite nya, annorlunda inslag i jultraditionen.

Jag hörde precis på nyheterna, att två personer har erbjudit vakterna vid julbocken i Gävle, 50 000 kronor för att lämna sin vaktpost några minuter.

Under tiden skulle man - hör och häpna: SNO julbocken, låta den  lyftas upp med helikopter och transporteras till Stureplan i Stockholm!!
Jag törs slå vad om - att några överförfriskade julfestfirare i förra veckan gjort en vadslagning om att ro hem denna aktion. Att kunna imponera på polarna med att visa upp julbocken på Stureplan. Och kanske t om tända eld på den! 
Va - vilken grej.

Vi lär inte få reda på sanningen. Det känns också som det minst viktiga just nu. Men jag slutar inte förvånas över något längre.