Årsbokslut... det är väl det man ska göra när det gamla året tar slut och ett nytt tar vid? Ett nytt år, med oskrivna blad som kan fyllas med precis vad som helst! Vad var bra, och mindre bra? Vad får gå in på pluskontot och hur stor blev de eventuella förluster som dök upp? Ingående och utgående balans. Resultat...

Jag har inte gjort något bokslut. Eller kanske har jag det? Jo, jag gjorde nog mitt under hösten - under min timeout. Då hade jag både tid och ro att fundera. Stämma av varje konto eller åtminstone de mest viktigaa. Mer som ett livsbokslut kanske. Eller låter det för dramatiskt? Det är ju inte så att jag på något sätt tänker försvinna - snarare tvärtom. Men lite så där summering av livet - tills nu. Ni förstår vad jag menar.

De som känner mig, brukar beskriva mig som; strukturerad, organiserad, lugn, lojal. (själv tycker jag att det låter som en riktig tråkmåns) De som lever med mig håller nog inte alltid med. Inte nu i alla fall. Jag håller inte heller med. Så tråkig är jag faktiskt inte! Men om vi ska relatera mer till egenskaperna organiserad och strukturerad, så var det nog mer så förr. Men inte längre. I går reflekterade jag över mitt dåliga minne. Att jag har kört slut på kapaciteten bara för att.. Ja varför då, egentligen? Så jävla onödigt! När det enda jag hade behövt göra var att be om hjälp. Man behöver inte vara strukturerad och organiserad hela tiden. Man behöver inte vara bäst hela tiden. Det är faktiskt rätt skönt att inte vara det. Livet fungerar ändå liksom. Vissa saker har tagit onödigt hårda smällar och det gör ont att inse. Men livet går vidare. Minnet kanske kommer tillbaka, till den nivå där det en gång var? Eller kanske inte?  
De riktiga vännerna finns kvar - eller har kommit tillbaka och andra har försvunnit eller ställt sig en bit ifrån. Det tillhör också livets gång och det går vidare - med eller utan bokslut. 

Jag började den här bloggen i ett ganska kritiskt läge. Precis när jag mådde som allra sämst. Jag grät varje dag. Av trötthet och av hopplöshet.  I och med skrivandet fick jag ett forum att sortera mina tankar i. Det behöver man när allt är ett enda virrvarr,  på samma gång som hjärnan känns helt tom - helt utan tankar. Att samtidigt berätta om det här för dig och för alla andra som läser, blev min säkerhetslina in i framtiden. Det blir svårt att falla tillbaka, åtminstone utan att någon ser mig. Tack för att ni gör det.

Nu mår jag mycket bättre och jag känner att jag vill skriva om andra saker. Som jag sa redan i mitt första inlägg. Då visste jag inte var bloggen skulle ta vägen, vilka tankar och funderingar som skulle komma att publiceras. Jag sa då att jag inte hade tänkt att den skulle " handla om utbrändhet specifikt, utan mer om livet i synnerhet". Så nu kommer bloggen att ta en lite annan inriktning. Det är i alla fall vad jag tror och hoppas på just nu. Kanske blir det mer än dagbok eller bara kortare reflektioner av det jag ser och möter?  Inte så mycket om mig och mina tankar. Kalla det ett bokslut om du vill. För mig blir det ett nytt kapitel, ett inlägg i det som kallas livet. 

 

Osten

10 januari 2011 22:31

Hej A-K, Skönt att läsa att det börjar kännas bättre. Jag har varit med om en liknade resa som du själv där det slutade med att min fru fick ringa ambulans en natt när jag låg i fosterställning i sängen och hyperventilerade. Det var tre år sedan och jag har försökt att lägga om mycket i mitt liv sen dess. Förra året den här tiden så tog vi en time out och åkte till Australien hela familjen och bara var i tre månader. Jag funderade mycket på hur jag vill lägga upp mitt liv under den tiden och det har bl.a lett till att jag hela tiden försöker att inte stressa upp mig för småsaker och lagt mycket mer tid på min egen hälsa vilket gör att allt blir lite lättare för varje dag. Jag har också insett att jag själv vill styra över mitt arbete så jag har startat eget i vår gamla härliga bransch men den stora skillnaden är att min drivkraft är att minst 5% av vår omsättning skall gå till välgörenhet. Det känns för mig mycket viktigare att på så vis kunna hjälpa de som fötts på "fel" plats på jorden. Än så länge har vi bara kommit igång i liten skala men för mig känns det som en väg ur ekorrhjulet och tanken med ett eget företagande är att kunna styra min egen tid och arbeta efter mina egna värderingar. Värderingar som ändrats mycket framför allt efter att kroppen och själen sa ifrån. Jag hoppas att ditt 2011 kommer att bli ett toppen år.

Osten

http://www.prfektkontorblogg.se

Anna-Karin

11 januari 2011 12:53

Jag blir alldeles darrig när jag läser din historia. Samtidigt är du inte den första i min närhet (eller tidigare närhet) som drabbats av samma sak. Det skrämmer mig, att det är så. Vart är vi på väg? Och hur tänkte "man" när samhället skapades.
Jag är blir så glad att höra att du och din familj har hittat en väg ur ekorrhjulet. Det har inte jag ännu - annat än att jag lever efter mottot "en dag i taget" och "nej, jag måste inte göra det där NU - det kan vänta". Men när det gäller jobb och boende, så är allt som förut -i stort sett.

Om jag ska vara ärlig, så är jag jätterädd att hamna i samma sits igen om jag inte gör någon drastisk förändring. Om jag bara hade mig själv att ta hänsyn vore det lättare, nu måste familjen vara med på noterna också...
Ja du - det är inte lätt.

Tack gulliga för att du delade din historia. Den berörde mig mycket.
Ta väl hand om dig.
Många Kramar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla ...

För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...