Årsbokslut... det är väl det man ska göra när det gamla året tar slut och ett nytt tar vid? Ett nytt år, med oskrivna blad som kan fyllas med precis vad som helst! Vad var bra, och mindre bra? Vad får gå in på pluskontot och hur stor blev de eventuella förluster som dök upp? Ingående och utgående balans. Resultat...

Jag har inte gjort något bokslut. Eller kanske har jag det? Jo, jag gjorde nog mitt under hösten - under min timeout. Då hade jag både tid och ro att fundera. Stämma av varje konto eller åtminstone de mest viktigaa. Mer som ett livsbokslut kanske. Eller låter det för dramatiskt? Det är ju inte så att jag på något sätt tänker försvinna - snarare tvärtom. Men lite så där summering av livet - tills nu. Ni förstår vad jag menar.

De som känner mig, brukar beskriva mig som; strukturerad, organiserad, lugn, lojal. (själv tycker jag att det låter som en riktig tråkmåns) De som lever med mig håller nog inte alltid med. Inte nu i alla fall. Jag håller inte heller med. Så tråkig är jag faktiskt inte! Men om vi ska relatera mer till egenskaperna organiserad och strukturerad, så var det nog mer så förr. Men inte längre. I går reflekterade jag över mitt dåliga minne. Att jag har kört slut på kapaciteten bara för att.. Ja varför då, egentligen? Så jävla onödigt! När det enda jag hade behövt göra var att be om hjälp. Man behöver inte vara strukturerad och organiserad hela tiden. Man behöver inte vara bäst hela tiden. Det är faktiskt rätt skönt att inte vara det. Livet fungerar ändå liksom. Vissa saker har tagit onödigt hårda smällar och det gör ont att inse. Men livet går vidare. Minnet kanske kommer tillbaka, till den nivå där det en gång var? Eller kanske inte?  
De riktiga vännerna finns kvar - eller har kommit tillbaka och andra har försvunnit eller ställt sig en bit ifrån. Det tillhör också livets gång och det går vidare - med eller utan bokslut. 

Jag började den här bloggen i ett ganska kritiskt läge. Precis när jag mådde som allra sämst. Jag grät varje dag. Av trötthet och av hopplöshet.  I och med skrivandet fick jag ett forum att sortera mina tankar i. Det behöver man när allt är ett enda virrvarr,  på samma gång som hjärnan känns helt tom - helt utan tankar. Att samtidigt berätta om det här för dig och för alla andra som läser, blev min säkerhetslina in i framtiden. Det blir svårt att falla tillbaka, åtminstone utan att någon ser mig. Tack för att ni gör det.

Nu mår jag mycket bättre och jag känner att jag vill skriva om andra saker. Som jag sa redan i mitt första inlägg. Då visste jag inte var bloggen skulle ta vägen, vilka tankar och funderingar som skulle komma att publiceras. Jag sa då att jag inte hade tänkt att den skulle " handla om utbrändhet specifikt, utan mer om livet i synnerhet". Så nu kommer bloggen att ta en lite annan inriktning. Det är i alla fall vad jag tror och hoppas på just nu. Kanske blir det mer än dagbok eller bara kortare reflektioner av det jag ser och möter?  Inte så mycket om mig och mina tankar. Kalla det ett bokslut om du vill. För mig blir det ett nytt kapitel, ett inlägg i det som kallas livet.