Så sa mannen mitt emot mig på tåget i morse. Förmodligen talade han med en vän i mobiltelefonen. Jag vet inte, men hon hette Ulrika.

Av samtalet framgick att han suttit på tåget i exakt 55 minuter och kommit ungefär halvvägs. I vanliga fall "var han redan på kontoret vid den här tiden". Han tyckte det var "en alldeles fantastisk måndagsmorgon". Jo, det var förstås både ironi, uppgivenhet och kanske lite ilska som gav uttryck i hans påstående. 

Min alldeles fantastiska måndagmorgon på tåget, var varm och trång. Jag var omgiven av förkylda människor, trötta människor. Människor som var på väg till jobbet. Många - kanske de flesta -  var redan kraftigt försenade pga växelfelet. Det som hade inträffat mitt emellan två stationer - det hörde jag honom berätta för Ulrika.  En tidig måndagmorgon när den nya arbetsveckan just skulle börja för alla hundratals människor på tåget. Eller kanske tusentals? Jag har aldrig tänkt på hur många som egentligen får plats. Det tänker man inte på. Man bara sitter där och räknar antal stationer som är kvar innan det är dags att gå av...

Idag var alla gångar, alla utrymmen fyllda med försenade människor.
Så fort jag hade fått den där eftertraktade sittplatsen, flydde jag snabbt in i min egen trygga värld. Med mitt anteckningsblock och min avslappningsmusik. Idag kom jag ihåg att ta med hörlurarna. Att lyssna på radio fungerar inte. På tåget finns ingen täckning. Så fort jag börjar skriva, går en halvtimme väldigt snabbt. För snabbt. 

Jag är fortfarande sjukskriven 75% och jag arbeta 2,66 timmar per dag. Tidigare har det aldrig varit ett problem att hålla arbetstiden. Näe förresten, nu ljuger jag. Den har ofta blivit för lång. Det har varit för många saker som skulle hinnas med innan jag tyckte att det var OK att gå hem, eller släppa jobbet för den dagen.
Det är fortfarande svårt - att bara vara där 2,66 timmar.
Det känns mycket märkligt att det nu är så viktigt... Och ändå är det bara helt naturligt. För det är ungefär så länge jag orkar, innan jag blir trött. Innan jag känner huvudvärken komma smygande.
Jag hade ju trott att jag skulle orka längre. Det kändes nästan som förr - bara för att jag nu är på kontoret. Men nu vet jag att jag måste lyssna och känna efter. Då känner jag snabbt min begränsning. Det är så här det blir, när man fullständigt och helt ignorerar det den har försökt säga så länge. Att vi fortfarande är ett par, är ett under. Jag och min kropp. Alla relationer måste vårdas, och då menar jag också den mest självklara. Den som så många tar för given. Inte förrän den skriker högt, eller som i mitt fall var på väg att ge upp, lyssnar man, inser man. Med eller utan hjälp. 

På löpsedlarna som möter mig efter trappen uppfrån tåget, har "Ryssvärmen" bytts ut mot" Sibirienkylan". Den är på väg mot Sverige...
Vi kan också lära oss hur vi "blir av med sötsuget och får ett jämnare humör". gör vi bara det, minskar vi 4 storlekar.Fyra Jag undrar - är det detta det mest spektakulära tidningarna har att rapportera om? Eller att "Idol Camilla" är gravid?Vem är det?! Nu heter de ju Jay, Olle och Minnah.

På väg hem från tåget, efter min arbetsdag på 2,66 timmar (som väl blev närmare 4 timmar...) märker jag att jag har klätt mig alldeles för dåligt. Mössa och varma vantar låg hemma i garderoben till ingen nytta. Om Sibirien kylan verkligen är på väg, gäller det att vara bättre förberedd till i morgon...

Väl hemma blev jag liggande på soffan. Jag var nära att somna. Kanske jag gjorde jag det också?  Någon sa, "det är 18 dagar kvar till jul". I morgon är det
t om ännu mindre. Jag har fortfarande inte köpt några julklappar. Jag drar mig för att gå ut och trängas bland människor och ändå har vi dragit ned den kommersiella delen av julen väsentligt de senaste åren. En liten bit för varje år. Själv skulle jag helst strunta i julklappar helt, men vad gör man inte för barnen?...Önskelistorna är för länge sedan nedskrivna. Jag vet var de sitter, inte vad de innehåller. Jag måste kanske ta reda på det? Fast, det gör jag nog en  annan dag...   

 

Cin

6 december 2010 22:14

Usch... julklappar. Vi har inte heller gjort detta, och nu är vi isolerade i kräksjuka....

http://lovelybitch.blogg.se

Anna-Karin

7 december 2010 14:56

Jag tror det bli julklappar på nätet i år....:-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla ...

För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...