Fram till nu har jag inte kunnat läsa böcker eller längre texter. Texten har bara varit en suddig massa, som flyttat sig runt på sidan. Klumpvis och helt omöjlig att ta in och förstå.

I april 2009 blev jag rekommenderad att läsa en bok av Madeleine Åsbrink - "Nystart i livet, hitta livsglädjen efter utbrändhet". För ett och ett halvt år sen, trodde jag - hoppades jag - att det skulle räcka med att läsa en bok.

Samma vän som rekommenderade mig att läsa boken sa också - "Du kommer att gråta redan på första sidan". Hon hade rätt. Jag grät. Boken handlade om mig och jag grät mig genom hela boken.

Den innehåller delar ur Madeleines egen historia, varvat med erfarenheter från hennes arbete som terapeut.  Den innehåller också ett antal olika övningar, som kan hjälpa till att hitta livsglädjen igen. Som kan vara ett stöd på den långa resan. Nu - ett och ett halvt år senare, har jag börjat om,  att läsa boken. Nu  - när jag äntligen kan läsa igen...

Jag ägnade stora delar av förmiddagen idag, till att läsa just den här boken. Som jag berättade i mitt förra inlägg, känner jag mig redo att ta nästa steg. Det är i alla fall vad jag tror. För mig känns det också bra att ha en struktur att gå tillbaka till. Visst har jag ett stort stöd i personer jag träffar för samtal, men det blir aldrig på samma sätt.

Första delen av boken handlar om att kartlägga sin stress. Det är ungefär så långt jag har hunnit. Ett par kapitel.
Första gången jag läste boken, var jag "duktig" med att fylla i övningarna. Jag har en svart bok, som jag använder ibland för "att skriva av mig".  Den använde jag innan jag bestämde mig för att göra det samma här istället. I den hamnar också det allra svåraste, det mest privata.

Jag gjorde övningarna. Sen hände inget mer. Jag funderade egentligen aldrig vilket resultat jag fick. Jag reflekterade inte.
Och som en följd av det - vidtog jag heller inga åtgärder för att ändra på saker.
Jag orkade inte - jag var för trött, för slut. Jag fortsatte istället uppgivet genom kapitel för kapitel.

Idag har den värsta stressen lämnat mig. Orken är på väg tillbaka. Och framför allt har jag nu kraft och mod - att reflektera över det jag gör, det som händer, det jag läser.

Den första övningen heter "Hur stressad är du?" Den beskriver 25 olika symptom man känner av när man är stressad. Det finns tre olika svarsalternativ (Aldrig, Ibland, Ofta). Så här svarade jag:
Aldrig 2
Ibland 6
Ofta 17

Jag har hunnit läsa fram till den andra övningen. Också den handlar om hur mycket stress man utsätter sig för och heter "Vilka är dina stresskällor?".
Övningen beskriver 28 olika stresskällor, fördelat på områdena; Den fysiska kroppen, Känslolivet, Intellektet och Själen. Det finns två olika svarsalternativ. Ja - är positivt, Nej är negativt och betyder att man utsätter sig själv för stress.
Jag svarade Ja på 2 st. Resten blev Nej. Jag har 26 av 28 stresskällor som jag har utsatt mig själv för - under en lång tid - flera år...

När man väl tar modet till sig och berättar om livet. Hur det är och har varit. När man väl tar modet till sig att börja lyfta på de pusselbitar, som med tiden har fått tryckas ned i pusslet för att passa in, för att få allt att gå ihop -
då händer det ofta att den man pratar med ställer frågan; "Men varför gör du så här? Varför ställer du upp hela tiden? Varför tar du på dig den största delen? Varför är det alltid du...? Osv. Jag förstår att man ställer de här frågorna i all välvilja. Kanske skulle jag själv ställa dem - om jag satt i den andra stolen?

Men ska jag vara helt ärlig, så är det de mest korkade frågor man kan få.  Om jag visste det, om jag kunde ge ett bra svar på alla de här frågorna - då skulle jag ju inte vara i den här situationen!! Då skulle jag inte ha ramlat ihop som en urvriden trasa, då skulle jag inte fått ägna alla dessa dagar till att börja om, till att starta om kroppen på nytt. Till att gå gråtande medan marken gungar under mig. Dag efter dag.
Då skulle jag ha varit en glad tjej, som prioriterat sig själv, som varit glad på väg till jobbet och glad på väg hem. Då hade jag inte behövt önska att någon skulle komma en dag och befria mig. Då skulle jag har varit stolt för den jag är. Bara det. Inget annat.

Jag ser fram emot att få ägna tid åt boken den här gången. Tid att förstå innehållet, att det faktiskt ligger så nära till hands - att det kunde ha stått mitt namn på omslaget.  Jag ser fram emot att göra fler övningar och reflektera över resultatet. Att se till att antalet stresskällor elimineras.
Det är inget som kommer att ske över natten - det har jag redan förstått. Det är heller inget som kommer att ske helt smärtfritt. Men jag har börjat min resa, jag har satt ut riktningen. Nu går jag så långt jag orkar och vill varje dag.

Det tredje kapitlet i boken ligger nu uppslaget. Det börjar med meningen "Du är unik och fantastiskt!" Det känns rätt bra att få vara det...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla ...

För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...