Direktlänk till inlägg 17 november 2010

Helt stilla...

Av Anna-Karin - 17 november 2010 13:05

Idag var just en sån dag. Det kändes som hela världen hade stelnat, i just det ögonblick den befann sig när temperaturen gick under noll grader. Allt är vitt, fruset och helt stilla.

    



Och så fick min morgon och förmiddag bli idag också. Helt stilla. När jag satt i soffan och tittade ut, blev jag ännu mer övertygad att det var just stilla jag skulle vara idag. Idag också. För jag gör ju inte så mycket på dagarna, förutom att ta hand om mig själv. Tänk att det ska behöva gå så långt för att jag skulle förstå att det är minst lika viktigt - som att ta hand om alla andra.

      



Igår var det dags igen att ta en sväng in till stan för att träffa min terapeut. Vis  av tidigare erfarenheter, valde jag att ta bilen till tåget. Vid pendeltåget finns tre stora infartsparkeringar på den sida av järnvägen där jag bor. Igår hade fler än jag tänkt samma tanke. Det fanns inte en enda parkeringsplats kvar till min lilla smidiga bil. Parkeringsplatsen var fylld till bredden och mer därtill. Alla tre parkeringsplatser. Den tjej som för två månader sen skulle ha fått ett sammanbrott, en ohälsosamt hög puls och fått kämpa med tårarna, för detta faktum att hon inte kunde parkera någonstans och på så sätt hinna med tåget, satte sig den här gången på ett senare tåg. Helt lugn. Ja ni läste rätt-helt lugn.


Det är var en mycket märklig känsla. Det var en helt underbar känsla och jag kom på mig själv leende, medan jag väntade på nästa tåg.


Det jag just berättat, ter dig för de flesta människor som en högst banal sak, att missa ett tåg, att tänka "det löser sig, jag kommer lite för sent men det är inte hela världen" ...Men så finns det människor, som jag, där faktiskt en t ex så löjlig sak som att missa ett tåg, komma för sent, har gjort att jag har vänt ut och in på mig själv, och mått sämre än de flesta kan föreställa sig. Det har självklart inte med tåget att göra. Anledningen, drivkraften är större än så. Mycket större. 


Igår hälsade jag också på mina kollegor - för första gången på nästan två månader. Det var väldigt trevligt. De är de goaste av människor och hade ordnat en jättefin överraskning! Men visst fanns inslag av blandade känslor. Inte för att träffa dem förstås, men för själva arbetsplatsen, arbetet. Kommer jag att vara välkommen tillbaka? Och vad ska jag göra? Det jag inte klarade av, klarar någon annan av nu...


Fast nu kommer jag kommer jag att klara av andra saker, mycket bättre. Hur ska jag få andra att förstå det? Min nya tro på livet säger att det löser sig. Det löser sig när tiden är mogen. 


Nu fortsätter jag mina dagar i mitt eget tempo. Kanske måste jag snart vänja mig tanken på att gå tillbaka till arbetet. Men det kommer ändå aldrig att bli som förr.Jag är annorlunda. Jag tänker annorlunda. Den här resan är på intet sätt slut. Den har bara börjat och jag har valt ett annat resmål, än det jag tänkte från början...

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna-Karin - 29 april 2011 10:31


I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

Av Anna-Karin - 1 april 2011 10:59

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla ...

Av Anna-Karin - 27 mars 2011 18:56


För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

Av Anna-Karin - 18 mars 2011 13:31

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Av Anna-Karin - 4 mars 2011 20:41


Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...

Presentation


Jag hamnade i en situation där orken en dag tog slut. Att skriva blev ett sätt för mig att läka.

Nu mår jag bättre och fortsätter min blogg om livet, om nya tankar och funderingar. Eller bara vad som hänt en helt vanlig dag...

Välkommen!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
1 2 3
4
5
6
7
8
9 10 11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards