Direktlänk till inlägg 23 oktober 2010

En liten bok om varje dag...

Av Anna-Karin - 23 oktober 2010 21:44

Min farmor skrev alltid dagbok. Hon kunde plocka fram sin bok med mörkgrön pärm och berätta för oss exakt vilket väder det var förra gången vi hälsade på henne. Vad vi gjorde, vem som kom och hälsade på. Om vi fick några aborrar i tjärnen som låg några kilometer från huset. Om fiskelyckan varit framme, kunde farbror Henning röka våra fiskar. Han hade en egen fiskerök bakom björkbersån vid farmors bagarstuga. Hon bodde långt borta min farmor, eller "farmera" som hon sa själv. Man sa så, i den lilla byn i norra Ångermanland - farmera.
Vi kunde oftast bara träffas två gånger per år, på sommarlovet och jullovet. Det tog nästan en hel dag att köra dit. Oftast åkte vi på kvällen. När jag var liten behövde man varken sitta i bilstol eller ha bilbälte. Mamma och pappa bäddade åt mig och min lillebror i baksätet. Sen åkte vi. 
Varje sommarlov vi var där, fick vi rita av våra händer och fötter på ett papper. Lagom till julafton, fanns alltid ett mjukt paket med nya lovikavantar och raggsockor. Lite stickiga men det enda som hjälpte riktigt bra mot den kalla vintern. 
Varje gång vi var där läste farmor i sin dagbok.  När jag blundar och minns, kan se henne framför mig, när hon stod framåtlutad mot köksbänken och läste. Hon var en lång och reslig kvinna. Alltid i klänning och kofta. På huvudet hade hon ofta en sjalett knuten. Ibland satte hon sig vid köksbordet istället. Bordet hade alltid en vaxduk med blommigt mönster. Själv satt jag i kökssoffan vid fönstret och lyssnade med spänd förväntan.


I början av det här året skaffade jag precis en sån dagbok som farmor hade. Det var en sån som räcker i 10 år. En dag per sida. Jag fick köpa den av en god vän som råkat få en dubbelleverans. Perfekt tänkte jag. Bara fyra ynka rader att fylla i varje dag. Det går ju fort att skriva och sen kan man ha full koll på vad som hände, år efter år. Det behöver inte bli betungande på något sätt. Perfekt, helt enkelt!


Den här dagboken skiljde sig från alla andra dagböcker jag skrivit genom årens lopp. Jag har haft fler än jag både minns och kan räkna till.  I början var de rosa, kanske med Törnrosa eller Askungen på framsidan. Bladen var rosa - ibland ljusblå eller ljusgula. ALLA dagböcker hade lås- och nyckeln fick man förstås gömma på säkert ställe. Ju äldre jag blev, desto mer sällan hade  dagböckerna lås. De har varit små, stora, billiga eller lite mer lyxiga.
Inläggen i mina dagböcker skrevs oftast de dagar eller stunder när något speciellt hade hänt. Något jag bäst skulle minnas eller bearbeta genom att skriva om det. Alla de böckerna har ett gemensamt - innehållet skrevs för att aldrig läsas av någon annan än jag själv. Privat, i förtroende - mellan mig och min dagbok.


Dagboken jag skaffade nu, i början av det här året, hade ett helt annat syfte. I den skulle jag bara kort notera något om dagen, som det var just då. Väder, vind eller något kul som hade hänt. Som jag och övriga familjemedlemmar kunde ha glädje av. Precis som farmera gjorde...


Den 18 januari skrev jag för första gången, full av motivation.
 "Fick köpa den här dagboken av Johanna. Kul att se vad vi gör under tio år"

26 januari
"Halvsolig tisdag. Snöstorm väntar i morgon. Känns lite motigt och tiden räcker inte!"
27 januari
" Började dagen som världens sämsta mamma, på kvällen var allt glömt"
4 februari
"Fortsatt kaos i tågtrafiken, idag 1,5 hrs sen till jobbet. Telefonen trasig i hela vårt kvarter. Inget jobb möjligt i kväll"
11 februari
"Ännu en lång arbetsdag, kom hem 19.45, bara en vanlig heltidsdag..."
16 februari
"Våren ropar hallå! Semlor med barnen."
2 mars
"Vintern håller ett fortsatt grepp om oss. Mamma och pappa stannar ett tag till :-)
10 mars
"Tiden rusar och plötsligt har jag missat att skriva i 2 veckor. Att försöka minnas tillbaka är en omöjlighet. Minnet sviker mig varje dag nu. Det blir väl så här, när det blir för mycket av allt. Någon förändring måste göras annars brister tråden snart..."
I sammanfattningen för mars månad skrev jag
"när jag tittade i planeringen för den här månaden knöt det sig magen. Nu sitter jag här och jag har överlevt! Visst några djupdykningar har jag gjort, men jag klarade det! Jag har överlevt...
11 april
"Heldag i trädgården. Det blommar och spirar för fullt"
16 april
Känner mig helt utpumpad och har tryck i bröstet. Måste få krafter att börja cykla igen. 

19 april
"Första dagen med frukost på terassen. Askmolnet låter flygplanen stå på marken."...



Idag är det den 22 oktober. I dag mindes jag för första gången att jag överhuvudtaget har en 10 årsdagbok. Att den står där på bänken i köket. Bredvid familjekalendern som håller koll på vårt schemalagda liv. Bredvid högen av dagens inkommande post. Där jag står varje dag...


Idag, mer än 5 månader senare, 5 månader sen det förra inlägget skrev jag : "Första snön!.."

 
 
Sophie

Sophie

12 november 2010 11:34

Kommenterade prcs ditt senaste inlägg för att sedan klicka runt på sidan, varvid jag av en slump ser att din farmor bott i norra ångermanland. Jag bor också i ångermanland, se där, slumpen var ett faktum! ;)

http://sophiesrum.bloggplatsen.se

Anna-Karin

15 november 2010 14:26

...ja ibland betyder kanske "slumpen" något speciellt. Härlig att bo i Norrland. Själv bor jag i Stockholm, men skulle gärna leva ett lugnare liv, på landet. Det har blivit väldigt tydligt nu. Men det är inte så lätt - om man har en familj som inte vill flytta....
Njut av all frisk luft och ett lugnt liv.... :-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Anna-Karin - 29 april 2011 10:31


I morse när jag kom ned i köket möttes jag av en rufsig liten tjej i rosa morgonrock. Hon sa; "om du städar idag mamma på din lediga dag - då får du utegångsförbud!!" Men förstår ni?! Ja - så idag ska jag inte göra någonting. Bara vila. Prova det d...

Av Anna-Karin - 1 april 2011 10:59

När allt ställs på sin kant och tillvaron rämnar mer eller mindre. När det är ett måste att förändra saker i livet, för att kunna må bra igen - ja då räcker det inte endast med att förändra sitt eget liv. Familjen måste också göra förändringar. Alla ...

Av Anna-Karin - 27 mars 2011 18:56


För ett par dagar sen kom vi hem från nästan en veckas härlig skidåkning i Dalarna. Motståndet innan resan var större än jag ville låta resten av familjen förstå. "Inte mer snö! Jag är sååå trött på den nu...." Men ibland är det smartare att hålla ti...

Av Anna-Karin - 18 mars 2011 13:31

...vi väntar på dig!     Förra fredagen besökte jag "Rum & Trädgård 2011" på Kistamässan. Ett välkommet och trevligt avbrott både för mig och mitt sällskap. Vanligtvis tycker jag inte om stora mässor. Jag blir bara stressad av att hela tiden bl...

Av Anna-Karin - 4 mars 2011 20:41


Vissa dagar blir allt så mycket bättre. Har du också märkt det? Idag var en sån dag. För min del började den ganska tidigt. Väldigt mycket för tidigt skulle man kunna tycka eftersom det är min lediga dag och resten av familjen är bortresta. Det ...

Presentation


Jag hamnade i en situation där orken en dag tog slut. Att skriva blev ett sätt för mig att läka.

Nu mår jag bättre och fortsätter min blogg om livet, om nya tankar och funderingar. Eller bara vad som hänt en helt vanlig dag...

Välkommen!

Fråga mig

2 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17
18 19
20
21
22
23 24
25 26
27
28
29
30 31
<<<
Oktober 2010 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Ovido - Quiz & Flashcards